augusti 12th, 2006
Regn är så härligt. Det sköljer undan allt det gamla och lämnar efter sig en fräsch känsla. Idag öser det ner och man förundras över hur det aldrig tycks ta slut. Det bara fortsätter i all oändlighet. Det är sådana här dagar som man önskar lite extra att det vore spelträff. Att man fick sitta inne bland allt trevligt folk och lockas till skratt av allt det lustiga de hittar på. Sitta framför ett spel, inte nödvändigtvis med kontrollen i sin hand, och bara mysa. Ni ska veta hur härligt det är, vilken trevlig stämning det alltid är och hur mycket man saknar det när allt är slut.
Det är nästan en vecka nu sedan den senaste spelträffen tog slut. Jag tror jag har kommit tillbaka till verkligheten nu, liksom anpassat mig till vardagen. Det tar alltid några dagar, man vill inte inse att det är över. Man kämpar för att intala sig själv att “nej du är inte bara hemma för att sova, äta eller duscha, du kan inte komma tillbaka till spelträffen sedan, du är hemma och det är slut.”. Det jobbigaste när man väl står där sista dagen är att säga hejdå till allihopa och inte riktigt veta hur länge det dröjer innan man ses igen, bara att det kommer att dröja. Det är klart att man vet att det inte är ett “hejdå, vi ses aldrig mer igen” men det känns ändå tungt. Så oerhört tungt. Tänk er, en hel vecka inom ett och samma tak,dygnet runt, ibland känns det som att man blivit en hel stor familj. Man är aldrig ensam. Visserligen umgicks jag nog ganska mycket med ett och samma folk den här träffen. Vi hade vårt lilla rum som ingen annan vågade sig riktigt in i. Kom de in så dröjde det inte särskilt länge innan de gick igen. Visserligen var det många som jag annars brukar umgås så mycket med på spelträffarna som jag knappt sa hej till den här gången. Det känns ganska lustigt när man tänker på saken och i mellan åt önskar jag att jag hade umgåtts mer med dem. Fast samtidigt hade jag det så otroligt kul och jag ångrar inte särskilt mycket. Jag tycker synd om er som aldrig har upplevt en spelträff. Ni borde pröva någongång. Man hittar så många nya vänner, man fastnar och vill inte därifrån.
Nej, tänk om det vore spelträff idag. Istället sitter jag nu och tittar på regnet och drömmer mig bort. Saknaden är stor, dels efter spelträffen, dels efter min Timmy. Jag ska alltid ge mig in på sådana förhållande där avstånd är inblandade. Jag lär mig aldrig. Nåja, sjöbo ligger inte särskilt långt bort, men det ställer till det en hel del. Vi kan ju inte vara tillsammans lika ofta som vi önskar. Det gör ont i mellan åt,fast det finns värre saker och jag ska inte klaga. Jag är faktiskt ganska glad idag något som kanske inte hörs på min text jag skriver, men så är fallet. Jag är lugn, avslappnad och glad. Det är inte särskilt mycket som oroar mig. Jag har legat på sängen och läst en bok och ska snart börja läsa en annan. Det är konstigt hur djupt man kan gå in i böcker och hur ens sinnesstämning förändras efter hur huvudpersonerna i boken mår. Det är en ganska skum känsla. Mamma berättade att de inte kommer hem så sent idag och det är jag glad för.
Regnet har stillat sig nu och det ser rent utav ut som att det håller på att spricka upp. Aja, det är dags att återvända till böckernas värld. Hoppas du har det bra där ute, du som läser detta. Ta hand om dig.
Posted in Okategoriserade | No Comments »
augusti 11th, 2006
Jag känner för att skriva lite idag, eller ja. Det är väl lite blandade känslor. Jag är egentligen trött och behöver sova. Men samtidigt kan jag inte riktigt slappna av till den grad att jag kommer klara av att somna. Kan tyckas konstigt när jag säger så, ni som var på spelträffen håller nog med. Där stängde jag ju av allting utan problem och sov som en stock. Det gick inte att få liv i mig. Men det var då det, idag har jag tänkt fram och tillbaka på allt för många saker och kan inte riktigt skjuta undan allt. Inte fullt ut.
Egentligen vet jag inte alls vad jag känner just i denna stund. Jag är både glad och ledsen på en och samma gång. Det mesta av de mer dystra känslorna beror nog på trötthet. Jag vet, det säger jag ofta. Men det stämmer delvis. Är man riktigt trött och har gått över övertröttheten ser man mycket negativt som man inte skulle ha sett om man var pigg. Det är så för många åtminstone för mig.
Imorgon kommer mina föräldrar hem för att inte glömma småsyskonen. Jag saknar dem något så otroligt. De har varit borta i ungefär en månad skulle jag tro. Visst, det är härligt att ha huset för sig själv i mellan åt och jag har väl inte vantrivts. Men nu är jag less för ett tag och vill ha dem här. De jag nog längtar mest efter är de timlånga pratstunderna vi brukar ha efter middagen. Det brukar vara så otroligt behövligt och mysigt. Det var längesedan sist och snart kan vi inte sitta där hela familjen längre. Jag börjar mer och mer inse att storebrorsan snart åker iväg. Han har påmint mig nu en del när jag har hjälpt honom med hans rum idag. Han har beklagat sig över att han inte kommer att kunna använda det. Jag förstår honom för rummet kommer verkligen att bli otroligt fint. Jag vill ha det, men nej det ska lillsyrran ha. Jag antar att jag får unna henne det trots att det gör ont.
Hon kommer nog bokstavligen spärra in mig snart, lillsyrran alltså. Ni ska veta hur mycket hon har tjatat om att jag ska komma till Danmark Hur mycket hon har velat ha mig i närheten. Varje gång har jag nekat och gjort henne besviken. Det känns tungt och jag får allt se till att hitta på någonting med henne nu innan skolan börjar igen.
Skolan, det var längesedan. Det kommer att kännas skumt då man den 21: a anländer till skolan återigen och begraver sig i alla ämnen. Hur många gånger man kommer att spilla tårar på grund av att man känner sig så totalt värdelös, att ingenting funkar. Då när man ”bara” fick VG på ett prov. Det kommer naturligtvis inte bara att vara negativt med skolan. Klart att man kommer skratta med kompisarna, i lådvis bara för att de är så duktiga på att skämta bort saker och ting. Bara för att de är så underbara.
Underbar är det någon annan som är. Någon som är mer än en kompis. Någon som jag verkligen har gått och kärat ner mig i. Jag skulle kunna prata om honom i all evighet, hur fin han är, hur trygg jag känner mig i hans famn, hur lycklig jag är över att han finns, hur mycket jag saknar honom och så vidare och så vidare. Han betyder så otroligt mycket för mig och vet ni vad det bästa är? Jo, han är min, bara min. Snart får jag se honom igen och då kommer jag att stråla.
Men nu får det vara nog, jag har skrivit alldeles för mycket som vanligt. Skulle kunna skriva en hel del mer, men jag skonar er som läser. Det får jag ta någon annan gång. Önskar er alla inklusive mig själv en god natt och en trevlig dag imorgon.
Posted in Okategoriserade | No Comments »
juli 24th, 2006
Häromdagen utbröt det ett slagsmål vid karusellen där jag stod och jobbade. Vet ni orsaken? Jo, en unge sa håll käften till en annan och så blev föräldrarna våldsamma. Det känns väldigt naturligt verkligen. O_O Sedan idag klantade jag mig rejält och tänkte inte överhuvudtaget på vars jag satte mig. Stod i ett lyckohjul och ja ni kan nog gissa resten. Jag satte mig precis bredvid det, fastnade och rev upp tröjan. Det är väl egentligen det mest intressant som har hänt på jobbet de här dagarna förutom då att mina arbetskompisar har tetas med mig en massa på grund av att jag har varit trött. Elakt eller nej, de ville bara se till att jag höll mig vaken.Så inte elakt, bara väldigt snällt fast på ett elakt sätt. Ja, så säger vi.
Jag gjorde bort mig, eller trodde det, för några dagar sedan. Om jag hade skrivit om misstaget då det hände istället för nu hade jag bett er om en sak, nämligen att hindra mig från att skriva när jag är slutkörd, väldigt ledsen eller arg, helt enkelt när jag känner någon negativ känsla väldigt starkt. Det brukar bli väldigt fel då, orden brukar gå väldigt djupt in. Mitt sunda förnuft brukar försvinna och jag brukar ångra mig dagen efter. Men den här gången var det bara bra att jag skrev just då. Den här gången fixade det sig. Så ja, jag vet inte.
Nu dagarna här framöver kommer gå mycket åt att längta till spelträffen fast självklart kommer jag ägna mig åt en del andra saker. Imorgon på min lediga dag ska jag ner till stan och spendera, senare ska jag träffa folk eller ja åtminstone Hanne i skanör. På onsdag jobbar jag. På torsdag? Bra fråga. Fredag, lördag, söndag –> Jobb. Och nu? Sooooova!
Posted in Okategoriserade | No Comments »
juli 21st, 2006
Snart är det spelträff och jag längtar så otroligt mycket! Det ska verkligen bli kul. Träffa alla kompisar och träffa det nya folket. Spelträffar är alltid så härliga. Skam för de som inte kommer. (Nej Stan du är förlåten, jag var ju faktiskt inte på N-next, thihi.)
Jag kommer aldrig att vilja bo helt ensam. Det klarar jag inte. Jag har säkert kommit fram till det här tidigare, men var bara tvungen att påpeka det ännu en gång. Det har varit så tomt idag.
Oh, jag har sett två filmer idag. Har ingen aning om vad de heter eller så, men de var bra. Inget jag hade planerat, de har bara råkat vara på när jag trallat förbi. Synd att bara strunta i dem då ju. Filmer är till för att ses.
Nu ska jag sova sött för imorgon ska jag jobba, och dagen efter, och dagen efter den dagen, och dagen efter den dagen. Men sedan är jag ledig igen ^__^
Posted in Okategoriserade | No Comments »
juli 21st, 2006
Jag drömde häromdagen att jag fick en kattunge av grannen. Jag drömde så pass intensivt att jag faktiskt trodde helt på fullt allvar att jag hade fått en när jag vaknade. Jag tror jag saknar Kattis närvaro och den tröst hon faktiskt gav. Jag behöver henne. Skumt va? Hon är en katt och känner att jag behöver henne mer än någon annan just nu. Jag är allt bra konstig ibland.
Jag var som sagt på Sjöbo-marknad igår, det var kul. Varmt men kul. Och vet ni vad? Jag spenderade inga pengar förutom resan dit och hem igen förstås. Är jag inte duktig? Jag är inte snål, jag vill bara bli lite bättre vän med fröken spara. Annars kanske hon tror att jag hatar henne? Det är inte bra det. Ingen vill vara hatad och jag tror ingen vill hata heller. Usch fy blä.
Posted in Okategoriserade | No Comments »
juli 19th, 2006
Den här dagen har jag fullkomligt struntat i. Helt hänsynslöst har jag hoppat över den utan att bry mig ett dugg. Jag är inte ens säker på om jag någongång riktigt har vaknat, på allvar.
Men här sitter jag nu och tänker på hur underbart kul det var på festivalen. På hur mycket jag egentligen saknar den, eller rättare sagt saknar stämningen och folket. På hur jag lika gärna kunnat stanna där ett par dagar till utan att må dåligt av det. Fast samtidigt, det är ju skönt att vara hemma. För hemma är bäst, trots allt. Men sedan är ju frågan: Vad är det som klassas som hemma?
Imorgon ska jag träffa folk igen. Då blir det sjöbo-marknad. Får se hur det blir, antagligen väldigt skoj. Inte för att det är marknad utan på grund av kompisarna jag kommer att gå med. Det är alltid det de handlar om.
Posted in Okategoriserade | No Comments »
juli 12th, 2006
Tänk, jag åker snart till arvika. Känns så fruktansvärt skumt och konstigt. Men roligt, fast samtidigt vet inte vad. Det var ändå värmland som förändrade mig, det var ändå där jag upplevde en massa för ett år sedan. Det var ändå mitt hem på något sätt, ett hem som jag har försummat. Jag skäms, och är rädd, men längtar tillbaka.
Det pirrar i magen, jag skulle tro att det är resfeber. Men det är någonting annat också. Någonting som gör mig glad.
Det är packat nu, så gott som. Inte alls mycket att ta med sig egentligen, vilket är skönt. Inte så mycket att släpa på för lilla Jennifer. I-poden är laddad med massa bra musik för resan, kameran är laddad och tom, DS:n är laddad den med. Nu återstår det bara att försöka sova och inte missa tåget. Men det är ganska lugnt med det. Ingenting jag oroar mig för.
Jag har nyss kommit hem från bion, såg ju Pirates of Carribean 2 som jag nämde. Den var faktiskt riktigt bra! Captain Jack Sparrow är filmen ;P
Aj,aj imorgon kommer jag att klättra på väggarna. Jag kommer att vara så himla rastlös. Tur att det inte kommer vara någon här hemma som kommer störas av det, men olyckligt för mig. Då kommer jag inte att ha någon att fördriva tiden med.
Dags att sova nu, fast först duschen. Ni får ha det så bra medan jag är i arvika! Du kan förresten få tag på mig på numret: 073 84 26 290. Ja, om du skulle sakna mig. Jag är så dålig på att tappa bort mina mobiler, så det är inte många som har det där numret i handen, men nu har du det i alla fall.
Posted in Okategoriserade | No Comments »
juli 10th, 2006
Jag kände mig så fruktansvärt nyvaken innan, men nu har jag börjat vakna upp, sakta men säkert. Jag säger det bara, tur att det inte är något jobb idag.
Jag sitter här och väntar på att jag ska kunna åka ner på stan. Min I-pod måste ju bli klar innan dess. No way, att jag åker utan den, min allra bästa vän. Han ska ju förresten få ett par nya hörlurar idag, det ni. Usch ja, jag fick min lön igår och idag ska jag spendera. Det blir kul.
Jag drömde en massa i natt om arvikafestivalen och om någon underlig varelse som inte är så svår att identifiera. Drömmar, drömmar, drömmar, ibland önskar man att de var verklighet.
Vid fyra kommer folket hit och jag ska vara tillbaka från stan då. Det lär inte bli så svårt såvida jag inte blir kidnappad eller någoting. Tänk om det händer? Aaaah..
Mamma och pappa har bara varit borta i en dag, eller hur man nu ska räkna det, och det ser redan hemskt ut. Men då utgår jag ifrån mitt rum, och det är ändå alltid stökigt =D
Nu vill jag bara krama om någon underbar varelse, så om du int vill ha en kram, kom inte i närheten 
Det kommer att bli en bra dag idag !
Posted in Okategoriserade | No Comments »
juli 9th, 2006
Jag är allt bra klantig ibland. Jag skulle använda en strömdriven maskin på tivolit och kunde ej förstå varför den inte ville funka, trots att jag gjorde precis som en kille hade lärt mig, för bara några minuter sedan. Det visade sig sedan att sladden inte var inkopplad. Detta hände andra arbetsdagen i den här veckan. Hur dum får man vara?
Nu är det sista arbetsdagen på länge och jag känner mig trött, men bara lite. Tycker det är skumt att jag inte är tröttare, jag har ju ändå gått och lagt mig på tok för sent nu i dagar. Istället för trötthet känner jag mig mest bara härligt glad. Varför? Äsch, allting stämmer just nu, precis allting.
Det är så svårt att hålla reda på veckodagarna nuförtiden, man måste verkligen tänka efter. Ni vet den där vanliga sommardagavildheten. Det är lite kul, men ytterst förvirrande.
Imorgon ska Christoffer ha filmkväll här hemma hos oss och jag ska också vara med. Det är trots allt mina kompisar med som tänker komma. Mamma och pappa och småsyskonen åkte iväg till danmark igår och blir borta i cirka en månad så det gäller att passa på.
Och vet ni? Jag ska se midnattspremiären av Pirates of Carribean 2 på tisdag, det du.
Posted in Okategoriserade | No Comments »
juli 2nd, 2006
Man kan väl säga att jag har tagit semester från bloggandet ett tag, fast det låter fel. Det är inte så att det är ett jobb att blogga, det är mer för nöjes skull. Men vi säger semester enbart för att ha ett ord för själva uppehållet.
Under semestern har jag jobbat en hel del, men ändå till den grad att jag har kunnat ta det lugnt också. Ni vet, kunnat träffa kompisarna, men också bara sitta hemma och mest göra ingenting. I Stockholm har jag också varit och lyssnat på underbar spelmusik. Detta är nog gammal skåpmat nu, men det var verkligen helt fantastiskt. Lyckan skulle vara fullbordad om man själv fick vara med i orkestern och spela. De har nog haft väldigt kul.
Imorgon träffar jag dem från ASS:es (Jag vet, förkortningar kan bli skumma, ibland med vilje så är det i detta fall.) som jag nyss lärt känna. Vi ska ha picnic och sedan ska vi spela Laserdome. Jobb följer sedan från tisdag till söndag. Egentligen skulle jag kunnat jobba från tisdag till tisdag men det blir mycket roligare att följa med familjen till danmark istället och vara där i några dagar innan det blir festival.
Ja, arvikafestivalen som jag var på förra året. Inte särskilt stor och inte särskilt många kända band, men det blir trevligt ändå. Jag kan inte låta bli att åka dit. Jag hade ju så kul förra året. Men mycket pengar har gått åt, och vet ni vad det står på biljetten? Jo, ståplats i skogen. Det roligaste jag någonsin har läst på en biljett.
Brorsan kommer att åka upp till haparanda och studera där ett år. Det kommer att bli tomt, jag kommer att sakna honom. Kommer ju inte bara att förlora en bror, utan mer eller mindre en kompis. Hur ska jag klara mig nu? Jag har ju alltid haft honom i närheten. Det blir svårt och jobbigt, hemskt. Men det positiva är att jag får ta över hans jobb som trappstädare, med andra ord: Jag kommer att städa vår trapp och granntrappen, få en fast anställning, gå med i facket och därmed få det lättare framåt i tiden.
That’s how it is.
Posted in Okategoriserade | No Comments »